Italian Early Renaissance Painter, 1445-1510 Italian painter and draughtsman. In his lifetime he was one of the most esteemed painters in Italy, enjoying the patronage of the leading families of Florence, in particular the Medici and their banking clients. He was summoned to take part in the decoration of the Sistine Chapel in Rome, was highly commended by diplomatic agents to Ludovico Sforza in Milan and Isabella d Este in Mantua and also received enthusiastic praise from the famous mathematician Luca Pacioli and the humanist poet Ugolino Verino. By the time of his death, however, Botticelli s reputation was already waning. He was overshadowed first by the advent of what Vasari called the maniera devota, a new style by Perugino, Francesco Francia and the young Raphael, whose new and humanly affective sentiment, infused atmospheric effects and sweet colourism took Italy by storm; he was then eclipsed with the establishment immediately afterwards of the High Renaissance style, which Vasari called the modern manner, in the paintings of Michelangelo and the mature works of Raphael in the Vatican. From that time his name virtually disappeared until the reassessment of his reputation that gathered momentum in the 1890s   Related Paintings of Sandro Botticelli :. | Venus and the Graces offering gifts to a youg woman | Vision of Augustine with a boy beside the sea (mk36) | The Annunciation | Novella di Nastogio degli Onesti (mk36) | Calumny |
Related Artists:
Ludwig Knaus
German Painter, 1829-1910 was a German genre painter of the younger Desseldorf school. He was born at Wiesbaden and studied from 1845 to 1852 under Sohn and Schadow in Desseldorf. His early works, like "The Gamblers," in the Desseldorf Gallery, are in the manner of that school, being dark and heavy in color. This deficiency was remedied by study at Paris, whither he went in 1852 and enrolled as a pupil of Couture. In 1853 his "Morning after the Kermess" received the second gold Medal of the Salon and made him a celebrated painter. Except for a year's study in Italy he remained in Paris until 1860.New International Encyclopedia His chief works of this period include "The Golden Wedding," "The Baptism," and "The Promenade," purchased for the Luxembourg. From 1861 to 1866 he practiced at Berlin, producing such works as "Boys Playing Cards," "Looking for a Bride" (Wiesbaden Museum), and "His Highness on His Travels." The next eight years of his life saw the production of much of his best work, including "The Children's Festival" (Nation Gallery, Berlin), "In Great Distress," and "The Village Prince." From 1874 to 1883 he was professor at the Academy of Berlin, continuing to reside in that city until his death. Among the most importand works of his last period were: "The Holy Family" and "The Road to Ruin," both painted in 1876 and now in the Metropolitan Museum of Art, New York; "Behind the Curtain" (1880), Dresden Gallery; "The Rag Baby" (1880) and "A Village Festival" (1881), both in the Vanderbilt collection, Metropolitan Museum, New York; and "A Duel." During his last period Knaus also painted a series of "Idyls," with nudes in a rather classical style, of which an important example is in the Wiesbaden Museum.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Walter field
1837-1901